Nu i veckan bakade jag bröd. Jag utgick ifrån det här fantastiskt smidiga receptet från Underbara Clara. Min version fick havregryn, morot, linfrö och solrosfrön i sig. Mums!
Nu sprutar det bröd ur öronen på mig och eftersom jag inte har nån brödrost vill jag undvika att lägga det i frysen för det blir sådär tycker jag. Istället har jag gjort egna krutonger!
Googlade runt och gjorde en mix av några olika recept. Så fem skivor bröd (250g), fem tsk olja, åtta klyftor vitlök (heh, man kanske inte behövde så många inser jag nu. Recepten sa två, du kanske vill ha fyra?), några rejäla drag peppar och flingsalt. In i ugnen på 200 grader. Borde tagit 7-8 min men jag var där och rörde runt och så hade jag stora bitar, då tog det runt 12 min.
Det smakar snuskigt gott!!
Men hörrni! Såhär kan vi ju inte hålla på och bara mysa om bröd utan att lära oss nåt. Därför kommer här en liten etymologisk godbit till er alla. Direkt från ett Wikpiedia nära dig!
”Krutong, brödkrutong, av franskans croûton ‘brödkant’; ‘stekt brödskiva’, från latinets crusta ‘skorpa’.”
Och då kanske du tänker att ”Jaha, så krutong istället för croûton går bra men vi ska hålla på och fånstava croissant?”. Ja, eller så gör du som Malin, min språkkonsultkollega to be, och kör med kroasang helt enkelt. Kan meddela att det verkar stavas kroasan på ganska många språk. Enkelt, begripligt och trevligt tycker jag.
Kom ut ur garderoben 