Just another WordPress.com site

Månadsarkiv: oktober 2012

Oj, vad mycket trafik det var på bloggen idag. Spännande! Jaha, hej och välkomna!

Annonser

Nu tycker jag att vi alla går och läser det här inlägget. Inte bara för att det är fyndigt och vasst, utan för att ämnet är viktigt och för jävla irriterande.

 


Drama drama!

Kommer hem, hittar ett brev från fastighetsförvaltaren. Tror inte mina ögon när jag ser att det är en räkning för flyttstädning i min gamla lägenhet som nya hyresgästen tydligen begärt. Blir så arg att jag knappt kan andas!! Jag pratade ju med den här snubben dagarna innan jag skulle flytta. Jag hjälpte honom fixa bredband och el, hen fick kolla på lägenheten i förväg för att kunna planera möblering och hen hörde till och med av sig efteråt och smsade uttryckligen ”grymt bra jobbat med städningen!”. Skulle det varit nån slags avancerad ironi eller? Dessutom, båda lägenheterna jag flyttat in i i Skrapan hade tidigare hyresgäster som skitit i att städa bakom spisen. Så fick jag göra det äckelgörat, för vem är så töntig att man ringer efter extrastädning liksom?

Jag hade ju lätt kunnat komma och kompletteringsstäda i lägenheten, jag bor ju kvar i samma hus! Hur kan man vara så fräck? Så konflikträdd? ”Nähä, så här lätt ska hen inte komma undan!” tänkte jag och dundrade hissen ner till fjärde våningen och ringde på. Någonstans inom mig viskade den där lilla rösten att det kanske inte är en så bra idé att handla i affekt och att man kanske ska lugna ner sig. Jag lyssnade inte.

Arrgghhh, den uslingen var inte hemma! Störtade tillbaka hem, letade fram smset som var kvar på mobilen där hen berömde min städning och förberedde mig för att barrikadera dörren när kronofogden kommer och ska kräva in de där pengarna, jag tänker då aldrig betala! Ringde upp honom med tänkte att hen kommer säkert inte svara, hen sitter ju och gömmer sig och skäms.

Men hen svarade visst. Hen var hur lugn som helst. Hen var jättenöjd med städningen jag gjort och hade inte alls beställt nån kompletteringsstädning. Visserligen hade besiktningsmannen sagt att det var några osnyggt spacklade hål i lägenheten, men det var inget hen störde sig på och inte heller något de skulle åtgärda (dessutom var det inte mina hål utan tidigare hyresgästens). Uppenbarligen har städfirman gjort fel och skickat fakturan till fel person.

Så tja. Nu har jag mailat fastighetsförvaltaren och får se vad de säger. Jösses vilket antiklimax! Sitter och känner mig lite dum. Hade kunnat vara dagens lokaltidningsbesvikelse. Typ.


Aftonbladet gör sin plikt och upplyser oss om att det är farligt att åka till Thailand. Phuket är en dödsfälla!

Enligt Aftonbladet åkte 373 856 svenskar till Thailand under 2011, många av dem åkte till Phuket. Jag har sett lite olika siffror på exakt hur många som åker till just Phuket, men vi kan väl för enkelhetens skull avrunda det till 280 415 stycken, lika många som det finns invånare i Malmö.

Enligt vägverkets statistik dör ungefär en person i trafiken per 100000 medborgare och Skåne län är inget undantag. Med andra ord tappar vi typ tre malmöiter årligen i genomsnitt. Hittills i år har åtta dödskjutningar skett i Malmö. En googlesökning på ”Överdos i …” ger tio gånger fler träffar om du skriver Malmö jämfört med Phuket.

Jag tycker det känns ganska smaklöst att sitta och ta fram drunkningsstatistik och annat elände, men du fattar grejen. Dessutom verkar det vara större risk att bli mördad av sin partner i Malmö är på semestern.

Sammanfattningsvis: Glöm inte att ha hjälm om du nu ska till dödsfällesemesterparadiset Phuket, ät inte konstiga svampar och ta taxi hem på kvällarna. Om du vill ha samma grad av äventyr men taskigare väder och mycket falafel så kan du istället åka till Malmö.


Åh, en sådan fenomenalfantastisk dag!

Anna och jag hade en förhoppning om att kunna åka lite hoj men vädret stöttade oss inte riktigt i denna plan så vi fick tänka om. Klockan tolv inledde vi med mysbrunch. Anna bjöd på äggröra med bacon, coleslaw och amerikanska pankisar. Om nom nom! Därefter promenerade vi förbi Karlbergs slott och över till Stadshagen och sedan Kungsholms strand hem. Jag fick inviga mitt nya paraply och hösten var helt löjligt vacker.

Sedan kröp vi in och drack kaffe och delade på minicupcakes. Doucle chocolat och Red Velvet brukar vara mina favvosar, men chokladen fick se sig besegrad av dagens smak som var helt löjligt mumsig. Love coffee kan man gott skippa dock men Spank my Brownie var en riktig höjdare!

Efter välbehövlig sockerchock fick jag intervjua Anna till min inlämningsuppgift i kommunikationsetnografi. Sedan sa vi tack och hej och jag begav mig till Åhléns. Jag var lite sugen på någon form av värmande huvudbonad och blev förälskad i detta mästerverk!

Liksom en ljusgrå sjal med huva med stora sammetsrosetter på! Jag dog! Hann bli helt förälskad och planera min och sjalens framtid tillsammans innan jag insåg att de hade mage att ta 1800 spänn för den! Herrejävlar, ska det vara så kan jag ju köpa mig min egna alpacka!

Jag åkte genast upp en våning och tröstprövade en klänning från Ida Sjöstedt. jag tror bestämt jag ska sluta lägga pengar på töntiga saker som bostad och mat och istället köpa såna här klänningar.

Det var dagen, och klockan är bara strax över sju. Jösses, vem vet vad mer spännande som kommer hända?


Igår kväll gick jag på stand up-klubben på The Big Ben i Stockholm. Det var ett tag sen jag kollade stand up och det kändes som ett härligt sätt att fördriva en torsdagskväll med glada vänner. Där fanns komiker av blandad erfarenhetsgrad, vissa hade väldigt roligt material, vissa kanske behövde slipa på sitt lite mer.

Något som förvånade mig var att ungefär fem stycken av komikerna hade skämt som handlade om feta tjejer. Jag är absolut ingen som rynkar näsan åt grova skämt och tycker man kan skoja om allt. Bland annat fnissade jag gott när konferencieren (från New York, ursprungligen från Nigeria) berättade en historia om hur han upplevt en liten kulturkrock när han flyttat till Sverige och skulle ge smakråd åt en svensk tjej. Frågan ”alltså, ser min rumpa fet ut i det här?”, hade besvarat med ”awww, yeah baby, that fat ass of yours is looking real juicy! I mean kadonkadonk, I like big butts and I cannot lie, damn, GIIRRRL!”. Det prefererade svaret skulle såklart vara ”Alltså, älskling, NEJ! Du ser så vacker ut! Nej, alltså, man kan se dina revben, du är lika mager som en 12 årig katolsk altarpojke”.

Övriga fet-tjej-skämt hade tyvärr ingen poäng. Punchlinen var just det att feta tjejer kan man skratta åt eftersom hela deras existens är komisk. De är fula. De är äckliga. De är inte värda att älskas. De är knappt värda att sätta på. Tja, det är ju lite en fråga om man faktiskt ens kan hitta en fitta där inne bland allt äckligt fett. Och tänk om man sedan kväver killen med den? Och så vidare.

Missförstå mig inte, det är roligt att skoja om saker som är extrema. Det finns en anledning till att ”yo mama is so fat”-skämt är så pass utbredda. Men ingen definierar fet. Uppenbarligen är någon gravt överviktig som till exempel inte längre kan gå på grund av sin kroppshydda.  Men när kvinnor framställs som överviktiga fastän så inte är fallet uppstår problem. Om vi dessutom lägger värderingar i ordet fet blir problemet än större. Om Lady Gaga går upp tio kilo från att ha varit en size zero och därmed bli kallad fet, vem sjutton är då inte det? Och eftersom fet är lika med äcklig och inte värd att älskas skapas en fruktansvärd spiral. Det är att underkänna den absoluta majoriteten av alla kvinnor som finns. Jag skulle kalla det hets mot folkgrupp, och det skapar självhat, ätstörningar och ångest. Hur mycket samhällsutvecklingen förlorar på att ha en befolkning som är mer upptagna med att hata sina lår och veck på magen än av att studera, ha roligt och sprida kärlek och kunskap omkring sig vågar jag inte ens tänka på.

Det här handlar inte om att vissa kroppar ska värderas högre än andra eller om att fett är bra och smalt är dåligt. Det handlar inte om roliga facebookbilder om att Marilyn Monroe är hetare än Kate Moss för att hon har kurvor, eller att bara hundar gillar ben. Nej, det handlar om att alla kroppar är bra. Alla kroppar hyser en finfin människa och alla kroppar ser olika ut. Alla får ha sina preferenser och man behöver inte tycka att saker är fina bara för att vara korrekt. Men inga kroppar är fel och inga kroppar är äckliga.

Jag kan tyvärr inte gå med på att det är okej att driva med tjocka kvinnor. Det äcklar mig att det fortfarande är allmänt accepterat att automatiskt underkänna en stor del av alla kvinnor och att stämpla dem som mindre värde på samma sätt som man tidigare (och vissa gör fortfarande) gjort med invandrare, homosexuella och funktionshindrade. Jag skäms över att ha varit en del av det kvinnohat som pågick igår på Big Ben och jag är oroad över standup-scenens bristande kvalitet.
Jag funderade på en bra avslutning på detta blogginlägg. Sen tänkte jag att Fuck It! Vi låter Tyra ta över för hon säger det ju bäst av alla!


Vad händer för tillfället? Tja, jag pluggar kommunikationstenografi och försöker bli lite klokare. Har totalparkerat mig i soffan och ska hårdfokusera idag. Men detta kräver såklart sin outfit! Som den sanna fatshionistan jag är bjudar jag på ett under av chichet i min finaste tröja:

Tröja: I heart me med vingar, kompis som gjort
Bralls: Dressman, herrbyxor ftw!

Strumpisar: Oavsiktlig matchning

Nu: åter till Marie Nelsons rafflande avhandling om andraspråkstalare i arbetslivet. Weeeii!