Alltså den här universitetesmantrat som alla föreläsare rapar jämt: ”Det ska inte vara så lätt att hitta litteraturen för er alla gånger, det är en del av universitetestusdier att få kämpa lite”. Får jag fråga fucking varför? Jag är 80-talist, jag kan väl för tusan googla?

I mitt liv har jag behövt ta reda på hur man skaffat tredubbelt visum till Thailand. Jag har deklarerat försäljningen av flera lägenheter och letat kvitton tills ögonen blödit. Jag har polisanmält inbrott och försökt återskapa en lista på allt jag hade i förrådet det gällde. Jag har jobbat på bank och utrett allt möjligt. Jag är en ganska kompetent person vill jag påstå.

Men aldrig, aldrig har min existens, jobbuppdrag eller någon jobbig situation gått ut på att jag snabbt som attan måste hitta just en hemlig artikel från lärarnas facktidskrift från 1993. Vad är det egentligen jag förbereds på på universitetet? Varför vill de stjäla tid från mina studier, umgänge, fritid och jobb genom att inte berätta var jag ska leta efter vissa saker?