Fniss, en kollega berättade förra veckan att hennes kille ensam skulle ge sig ut på tre-veckors-cykeltur i Europa. Jag tänkte att jag skulle vara en sån där härlig person som minns vad folk säger, så jag frågade idag hur livet som gräsänka gick för henne. Hon tittade otroligt underligt på mig.

Jag försökte igen, ”Jo, alltså du sa ju att du skulle vara ensam, hur känns det att vara gräsänka?”. Det visade sig att dagens ungdomar inte använder sig av det ordet efter en liten runthörning här på kontoret. När vi rett ut saken sa hon ”när du sa det trodde jag att det var när ens kille dött för att han rökt på för mycket, jag är ju från förorten vet du, du måste tänka på det.”

Det tyckte jag var härligt! Gräsänka, höhö.