Här är mitt tal som var den sista uppgiften i min retorikkurs. Mycket nöje!

Ni ska veta vilken morgon jag haft! För att citera Monthy Pyton så känns det ungefär som att jag steg upp i morse, klockan tio på kvällen igår, en halvtimme innan jag gick och la mig, drack en kopp svavelsyra, arbetade tjugonio timmar om dygnet nere på fabriken och betalade fabriksägaren för att få tillstånd att komma till arbetet, och när jag kom hem blev jag kallblodigt mördad varpå mamma och pappa dansade omkring på min grav och sjunga halleluja.

Vissa av er kanske känner igen det här citatet från deras sketch med de självömkande herrarna. Ni som inte känner igen det här citatet kanske ändå tyckte det lät svagt bekant, det är ju ofta så här snacket brukar gå på fikarasterna. Vem är det egentligen mest synd om?

Kurskamrater, medmänniskor,  jag står framför er idag med en vision. Det är en vision om en klagofri värld. En värld där vi inte klagar, där vi inte kritiserar och där vi inte talar illa om varandra.

En av världens mest kända talare stod en gång och hade en vision. Jag pratar om Martin Luther King. Han talade inte om problem, han såg bortom dem. Han talade om en vision, en stark levande bild av en värld utan rasism. Han talade på ett sådant sätt att vi ett halvsekel senare får gåshud av det. Men, MEN, han talade inte och sa ”är det inte förskräckligt hur de behandlar oss??”

Lika lite som han hade kunnat engagera folk och förändra något med den inställningen, lika lite chans har vi att förändra situationer och andra människor genom att klaga.

Jag är själv en ganska ihärdig klagare vilket alla er som hört mitt omtentegnäll kan intyga. För att få stopp på eländet ska jag utföra ett experiment. Jag har tagit på mig det här lila armbandet, och varje gång jag klagar, kritiserar eller skvallrar så måste jag flytta det från ena handleden till den andra.. Målet är att slippa det i tre hela veckor.

Jag har påbörjat det här experimentet förr. Normalt flyttar man i början armbandet cirka tjugo gånger om dagen. Det blir 140 gånger i veckan.  Eller 7280 gånger på ett år, alltså över 200000 gånger på ett år om man räknar med ett ni och resten av våra klasskamrater i genomsnitt är något sånär gnälliga som jag. Två hundra tusen negativa yttranden. Då räknar vi alltså bara med de saker vi sagt, inte det vi tänker men inte säger om andra, om det negativa vi tänker om oss själva och den tid vi ägnar åt att prata illa om folk som inte är här och kan försvara sig.

Att klaga skapar stress och ger fokus åt saker man inte är nöjd med. Att klaga om en sjukdom kan göra att den förvärras, vissa forskare säger att 2/3 av alla sjukdomar beror på tankar om sjukdomar. Att klaga på en person som inte är där gör inte att den förändras, bara att det blir svårare att se den personen i ögonen när man möts, och att man då känner sig en aning mera rutten.

Jag utmanar er alla att pröva ett klagofritt liv. Om tre veckor känns för långt, så pröva en dag. Har du ingen armband? Lägg en sten i fickan och byt ficka varje gång du kommer på dig själv. Somliga av er tycker säkert detta låter buslätt. Ungefär som att stjäla godis från små barn. Men tro mig, den som säger det har aldrig, ALDRIG försökt stjäla godis ifrån små barn.

Annonser