Igår bidde det bioafton igen; Tinker Tailor Soldier Spy stod på schemat. Efteråt var vi alla tio ganska tystlåtna.

Ingen var lyrisk. Någon hade nickat till. Alla var överens om att den var en cool stämning i filmen, den var välspelad, snygg kostym, allt sånt. Någon tyckte att den var lite långsam, all man skulle behövt vara pigg och sitta i något bekvämare än en biofåtölj. Men sånt där går jag inte med på. En riktigt bra film kan man se precis överallt och hur man än mår.

Ingen verkade riktigt sugen på att dissa filmen, kanske för att den är så upphaussad? Eller kanske av gullighet mot mig, det var jag som styrt upp och valt filmen. Hur som, jag tyckte den var ett enda stort ”jaha?”. Dessutom har jag svårt att se Gary Oldman utan att se det här i huvudet: