Jag vaknade upp i maj och befann mig i Lund. Jag hade nämligen åkt dit för att fira Valborg med världens finaste lantisar, sicken fest vi hade! (Bilden har jag tjuvat ifrån Emelie)

Vi fick pannkaksfrukost klockan åtta, gjorde en rejäl matsäck och drog till parken och kalasade till tvåtiden, blev kissnödig som aldrig förr, festade på nation (varför festar man inte mer ofta i solsken mitt på dagen??), drog hem för att ladda och drog sen igång festen igen. Oh oh oh, känner ni ruset, ohohoh det är fest i hela huset sjöng vi natten lång. Eller nja, till klockan 12, då hade vi festat i 16 timmar och jag sa godnatt.

Sedan åkte jag på en utflykt till Uppsala för att träffa en polare och gå på min första mensagrej. Jag fick blodad tand och gick på en till träff samma vecka i Stockholm. Där pratade alla så exalterat om årsträffen. ”Ja, va sjutton”, tänkte jag och bokade in mig på en onsdag-söndagvistelse i Siljansnäs.

Dalarna var löjligt vackert, människorna var underbara och solen sken jämt. Man satt i djupa samtal om allt möjligt och helt plötsligt var klockan halv fem på morgonen och solen hade gått upp. Jag har nog sällan mått så bra så koncentrerat under fem dagar tidigare i mitt liv.

Men förändring kan ju ställa till det också. När jag kom hem efter fem roliga dagar insåg jag att jag glömt bort att sakna karln som väntat där hemma. Så ska man ju inte riktigt känna och därför tog jag beslutet att det var dags för lite singelliv.

Maj bjöd dessutom på sjuka mängder grupparbete där vi analyserade Halmstads ungdomsmottagnings hemsida. Herregud vilket drama när fyra väldigt olika och starka viljor ska samsas!

I samma veva skrev jag antagningsprovet till språkkonsultprogrammet och deppade sönder för att det inte gick så bra som jag hoppats. Jag funderade på att kanske börja blogga men var lite för feg. Tyckte det var lite fyndigt att låtsas som att fiskmatsburken var ett mobilskal. Tur att man inte har problem med att roa sig själv.

Det var maj det!